SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.

SuS IF
1 - 0
Reymersholms FF
SuS IF1 - 0Reymersholms FF

  INFORMATION
  REFERAT

Matchstart:sön 14 augusti, 20:00
Plats:Stadshagens IP 1
Tävling:
Matchnummer: 150016046
Samling:19:00
Trupp:Aboth Owomugasho
Adam Kifarkis
Astor Ekman
Daniel Rosén
Felix Friman
Felix Wickholm
Gabriel Taillefer Cohen
Karl Johan Alfredsson
Lucas Pettersson
Ludvig Barkensjö
Melker Öhrner
Michael Jacobson
Ville Lagerwall
Wilmer Niva Printz
Herrar 7 D: SuS IF - RFF 1-0
2022-08-16 22:22

Höstsäsongen startar med en tuff kvällsmatch, det blir en mörk kväll med vissa ljusglimtar i elljusets sken på Stadshagen:

Många fysiska och tuffa bataljer har utspelats genom åren på stadshagens IP mellan olika hemmalag och Reymers och kvällens match är inget undantag. Vi kommer till spel med genomklappningen i vårsäsongens sista match i färskt minne, fast beslutna att inte upprepa debaclet. Våra då avstängda spelare är tillbaka på plan men med viktiga spelare fortfarande på semester är konsekvenserna av vår tunna trupp ändå tydlig både på plan och bänken som bara är halvfylld.
 
Vi startar disciplinerat, möter motståndarna med låg press och försöker hitta lugnet i vårt spel. Mot oss har vi, som tidigare, bollsäkra och snabba yttrar och snabb, effektiv bolltransport uppåt i planen. Initialt håller vi SuS stången och fredar oss bra men till kostnad av lågt stående defensivt arbetande wingbacks som sedan inte hinner involveras i det offensiva spelet. Anfallen blir stressade och krampaktiga, istället för att samla laget och spela brett rusar vi ofta framåt och blir utdragna och smala i vårt spel. Vi har sett det i för många matcher nu, hur vi glömmer bort att spela som ett lag i anfallsläge och därigenom gör det för lätt för motståndarna att försvara sig.
 
20 minuter in i matchen är det jämnt men med fördel Sus, två skarpa lägen mot noll. De är duktiga på att skapa bredd och att fylla på med spelare bakifrån vid anfall och lyckas ofta vara "en mer" i spelytan. Vi får rensa mycket och vinner få andrabollar. Många av SuS anfall startar via väggspel ytter-mf, vi försöker istället dribbla oss igenom och blir bryskt, för att inte säga brutalt tagna. Ytterligt få bollar når våra forwards eller wingbacks på offensiv planhalva.
 
 På fjärde chansen fyra minuter senare gör SuS ett-noll. Ett skitmål kan tyckas, en felstuds som lika gärna kunde rensats bort, men förarbetet var typiskt för matchen. En fysiskt starkare ytter som låser bollen, håller undan sin motståndare och levererar en boll mellan backarna till en framrusande anfallare som springer sig fri. SuS spelar formelbundet, kan varandras rörelsemönster och lägger bollar, oftast med en eller två touch, på fria ytor där det förväntas att en spelare ska finnas och det är mycket effektivt. De gör oftast max en spelare innan de levererar bollen vidare.
 
Efter målet har vi en bra period och spelet fungerar bättre men vi stressar onödigt mycket och saknar skärpan när vi närmar oss motståndarmålet. Motståndarna är nöjda med situationen och spelar lugnt och metodiskt för att sedan kontra blixtsnabbt. De straffar oss konstant och även om det är "jämnt" på plan räknar vi 7-8 skarpa avslut mot möjligen 2 i halvtid. Vårt försvar gör som tur är ett bra jobb.
 
"För kladdigt, alldeles för många touch" är tränare Mickes korta analys i halvtid. Speluppbyggnaden har fungerat bra fram till mittplan med snabb och enkel bolltransport men sedan stannar spelet av och de snabba passningarna ersätts av soloräder. Vi ser bra djuplöpningar men bollen slås sällan i djupet och vi lyckas inte etablera spel på motståndarens planhalva . Till andra halvlek upprepas mantrat om lugn och bredd när vi har boll.
 
Vi startar andra halvan med högre press för att stressa motståndarnas backlinje och mittfält och gör dem konfunderade med felpassningar och chansbollar som resultat. Fortfarande rusar vi framåt när vi vinner boll istället för att lugna ner och bygga upp ett fungerande lagspel och vi har i perioder en helt osannolik felprocent.
 
Motståndarna, som liksom förra matchen spelat fult och gnäller mycket, blir nu rent elaka i sin behandling av våra spelare, samtidigt som domaren tappar greppet om matchen. Vår trupp, som tidigare under matchen varit (lite för) tyst och borrat ner huvudet förstår efter ett antal kapningar läget och blir mer fysisk i sitt spel. Vi räknar halvvägs genom andra halvlek till ett antal oreglerade armbågar i ansikte och nacke och efterslängar samt kapningar från motståndarnas sida samtidigt som de ökar volymen på klagomål över de tacklingar de själva får. Deras backlinje pratar öppet om att "det är dags att klippa knäna" på en av våra spelare. Det är ett ovärdigt beteende från ett lag som borde kunna klara sig bra på planen enbart med hjälp av sitt fotbollskunnande. Våra spelare ska ha en eloge för att de inte svarar likadant utan står upp för ett renare fysiskt spel.
 
 Med vår högre press följer större risk för kontringar och även om vi tuggar oss uppåt i plan är SuS konstant vassare framåt. Vår målvakt håller oss kvar i matchen med ett flertal högklassiga ingripanden. Sista kvarten ändrar vi formation och får större stabilitet och bredd och lyckas etablera spel på motståndarens planhalva. Vi bromsar SuS kontringar men fortfarande saknas skärpan i sista tredjedelen. 
 
Matchen slutar med förlust, vi hittar inte in i motståndarens straffområde och de fåtal avslut vi får till är lätta att plocka för målvakten som aldrig blir ordentligt prövad. Vi möter idag en kunnigare, mer disciplinerad motståndare som förstår att utnyttja planens bredd och djup. SuS trupp är äldre, mer erfaren. Just idag har de samlat en styrka som rimligen borde kunna föra laget upp i toppskiktet i vår serie och vi är trots uddamålsförlusten egentligen inte nära en seger eller ens oavgjort. 
 
Vi lämnar Stadshagen med en bitter smak i munnen. Ett återkommande mantra från mången Reymers barn- och ungdomstränare att de egna spelarna ska följa regelboken. Vissa saker gör man bara inte. Börjas det gnällas och skrikas hörs det ofta från båset “domaren dömer!”. Det kommer utifrån förståelsen att domaren har ett tufft jobb och måste tillåtas göras misstag och att dennes auktoritet är odiskutabel. För detta har klubben vunnit erkännande och respekt.  Men hur ska vi agera när våra spelare möter motståndare som konstant bryter mot fair play, skriker och påverkar domaren - och belönas för det? Är det rimligt att ett lag i division sju har som en komponent i sin spelidé att försätta motståndarspelare ur stridbart skick, filma och skrika högt för att få fördelar? Var är det sportsliga i detta? Vi är stolta över hur våra spelare hanterade detta och kommer fortsätta diskutera med dem hur man ska vara och agera på plan för att kunna lämna den med högt hållet huvud även i fortsättningen.
 

 


<< Tillbaka