Idag är Zinkensdamms IP bortaplan men det är här och inte på vårt väl kända Tanto vi framöver kommer att ha våra hemmamatcher. Om det är ovana med underlaget(stenhårt konstgräs), planstorleken(Zinken är BRED) eller om ett visst mått av underskattning är inblandat startar är vi inte tillräckligt på tå när matchen börjar. Det ser sömnigt och avvaktande ut från vår sida och vi ger motståndarna väl god tid att bygga sina uppspel.
Redan i sjunde minuten får Stures ytter driva fram på kanten, göra tre av våra killar och leverera bollen inåt till en fristående spelare som har alldeles för mycket yta och gott om tid för att missa och det är 1-0. I dessa lägen måste försvaret kunna lita på hjälp av mittfältet.
Vi blir gradvis bättre och börjar jobba oss in i matchen. Det är uppenbart att det är vi som står för skönspelet och vi har långa sekvenser med bra passningsspel i och mellan backlinje och mittfält. Det dröjer till 22:a minuten innan vi får en indirekt utdelning för vårt arbete. Wilmers hörna skapar oreda i Stures försvar och en halvdan rensning landar hos Gabbe som kan lägga bollen innanför högra stolpen. Kvitterat!
Direkt efter slår vi en frispark i ribbans överkant och har efter det en bra 10minutersperiod som kröns av ännu ett hörnmål. Ännu en bra Wilmerboll finner Gabbe som kan trycka till på volley. vi tuggar på i samma stil nästan hela halvleken ut men har inte turen eller skärpan med oss i sista tredjedelen för att utöka. Istället slappnar vi av och tillåter Sture att komma upp i ett par på papperet enkelt avvärjda anfall. På det sista, med bara sekunder kvar på halvleken blåser dock domaren för frispark ett par meter utanför straffområdet.
Sture tar till en patentare vi sett förut: två man satsar enbart på vår målvakt och trycker in honom i målet samtidigt som en tredje går för avslut. Våra spelare ser inte upplägget och kan inte skydda vår keeper och domaren ser tyvärr inte det hela utan blåser för mål.
2-2 I paus känns inte rättvist alls, speciellt som kvitteringen kommer efter ett regelvidrigt beteende men samtidigt har vi inte lyckats prestera något spelmål trots en rätt tydligt spelövertag.
Vi gör några omändringar i laget inför andra halvlek och roterar merparten av bänken, vi fortsätter trumma på framåt och ser motståndarna sjunka djupare ner på egen planhalva. Tyvärr tappar vi bredden än mer i vårt anfall och blir också sårbara bakåt, lite för många bollar landar mellan våra lagdelar. Sture spelar mer fysiskt och fult men smart, armdragningar blir regel men görs oftast i skydd av egna kroppen varför domaren inte ser vad som sker.
När vi lugnar ner spelet har vi full kontroll med bra kombinationer men det är som om vi blir lite väl nonchalanta ibland och förlorar bollen i ofördelaktiga lägen. Sturespelarna är inga dunungar och är duktiga på att ställa om varför vi lite för ofta får farliga, snabba kontringar mot oss. Vi tar inte riktigt den fysiska fajten idag heller och ger då motståndarna de där viktiga extra decimetrarna och tiden att bemästra boll. I takt med att vi mattas lyfter de andra sitt spel och sista kvarten har vi perioder där vi har svårt att få undan bollen från vår sista tredjedel samtidigt som vi när vi väl går framåt inte lyckas utnyttja ytorna som faktiskt skapas när Sture pressar på för ett ledningsmål.
Matchen slutar 2-2, ett resultat som i slutändan visade sig inte alls vara så orättvist. Vi har mött ett mer erfaret lag, inspelat på underlaget och kanske har vi också fått en lektion i ödmjukhet. Jobbet måste alltid göras fullt ut och ett stort bollinnehav innebär inte per automatik många egna mål. Vi såg det i ett flertal matcher förra säsongen och idag faller vi tillbaka i gamla synder med ett för smalt och lättläst anfallsspel. Vi gör förvisso två mål men det är på fasta situationer och det duger inte om vi vill uppnå vårt mål för säsongen, avancemang!
