SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.

Välkomna till Reymers P06:2
P06:2 har hållit ihop sedan starten och satsar nu mot Division 1. Kontakta lagledningen om du vill följa med oss mot toppen.

Vi tränar på Långholmen och Tantolunden och har fysträning en gång i veckan på olika ställen runt Hornstull.

Sedan hösten 2020 har vår tränare Wilberforce uppmuntrat oss och drivit oss vidare i vår utveckling. Will är en engagerad tränare med lång erfarenhet och stort engagemang. 

Följ oss på Instagram för de senaste uppdateringarna: 
Vår engagerade tränare – vem är han egentligen?
2021-03-29 09:40
Wilberforce som tränare i sitt välgörenhetsarbete i Uganda.

Wilberforce (Will) Nsereko är född och uppvuxen i Uganda i Östafrika. Han är utbildad biokemist till yrket, men har dock aldrig arbetat som biokemist i Sverige.

 

I höstas började Will som dansant tränare till Reymers P06:2 och han arbetar dessutom som frilansande sportkonsult, förutom sitt välgörenhetsarbete i Uganda.

 

Hårt arbete, flexibilitet och sportintresse

I Uganda är vardagen hårdare än i Sverige och att engagera sig i sport fick Will att övervinna svårigheter och motgångar.

 

Wills familj har alltid stöttat honom i hans sportintresse. Tack vare sportintresset blev han målinriktad och kunde fokusera på rätt saker för att förändra sin framtid.

 

- Hårt arbete och flexibilitet var det enda alternativet, berättar Will. Jag är lyckligt lottad som fått växa upp i en av de mest ödmjuka familjer man kan tänka sig. Jag brinner för sport och är helt övertygad om, att sport som utförs på rätt sätt kan förändra liv och frambringa ansvarsfulla medmänniskor.

 

Tränarerfarenhet och coachning

Will har arbetat med ungdomar och barnsport sedan 15 års ålder. Som idrottsman i Uganda startade han ett välgörenhetsprogram för ungdomar och barn, där han fortfarande är aktiv. Sportprogrammet syftar till att stödja familjer genom att använda idrott som ett verktyg. för att ge barn och ungdomar en möjlighet att få en bra utbildning.

 

Tack vare tidigare erfarenhet som tränare i Sverige, bland annat i Bro IK, Kista SC och Norrtull SK har Will god kännedom om hur svenska ungdomar fungerar. Han är även en flitigt engagerad sportkonsult med fokus på spelarutveckling.

 

Will var dessutom projektkoordinator i utbildningsprogrammet EU Youth in action. Ett program som pågick från 2007 till 2013, och främjade rörlighet, icke-formellt lärande, interkulturell dialog och inkludering, främst bland personer i åldern 13-30 år och stöttade ungdomsarbetare och organisationer i det civila samhället genom utbildning och nätverkande.

 

Wills mål med att träna Reymers P06:2

Det primära målet är att få pojkarna att förutom att spela fotboll även förstå principerna bakom varje åtgärd under träning, match och utanför planen.

 

- Jag vill att grabbarna ska spela medan de lär sig, menar Will. Det är viktigt att ha kul och samtidigt ha fokus på träningarna. Det här är vad jag tror gör bra spelare.

 

Will har som mål att skapa möjlighet och en plattform för att vara delaktig i global sport genom diskussioner, att titta på spel och vänskapsmatcher och samarbete med andra lag.

Spelarmöte i Coronatider
2021-03-21 15:00

Första spelarmötet på länge

Idag hade vi spelarmöte - det första på länge. Med tanke på Corona-pandemin samlades vi utomhus på en kolonistuga i Tantolunden. 

 

Efter en god grillad korv ställde vi upp oss i den blåsiga mars-dagen och lyssnade på vår tränare Wilberforce.

 

Träningsnärvaro är viktig

Det pratades om träningsnärvaro och hur viktigt det är att hålla igång träningarna - särskilt i pandemi-tider när vi sitter hemma mer än annars. Fysisk aktivitet är bra för kropp och sinne.

 

När St Erikscupen sätter igång så småningom kommer vi - om vi fortsätter träna lika intensivt som nu - att stå starka i jämförelse med motståndarlagen.

 

Balans mellan skola, träning och socialt liv

Wilberforce pratade även om balansen mellan skola, träning och socialt liv. Han ville förmedla två viktiga råd som han av erfarenhet från intensiv träning och coachning av fotbollsspelare har insett är avgörande om en vill få en balanserad tillvaro.

 

1. Det är viktigt att planera sin tid. Enligt Wilberforce är det alltid bättre att börja plugga i tid, aldrig dagen innan. Planering ger mer utrymme för olika aktiviteter, som exempelvis fotbollsträningarna och minskar stress inför prov och inlämningar. 

2. Koncentrera dig på en sak i taget. När du gör någonting, koncentrera dig på det och gör det effektivt. Gå sedan på nästa uppgift. Då slipper du stressmoment och splittrad tillvaro.

 

Nu ser vi fram emot kommande träningar!

Vi söker spelare!
2021-02-26 08:13
Ladda album (+3 bilder) >>
Vi är ett engagerat och ambitiöst gäng som siktar mot Division 1. 

Du som vill uppleva spelarglädje och spännande matchspel i kombination med kul och utmanande träningar: Kontakta oss för provträning!

Ring Fredrik på 070-773 71 22.

Följ oss på Instagram: 
Heart and Soul
2018-09-20 16:17
Förluster är bästa träningen, yada yada yada. Ni som sett senaste matcherna förstår. Ett tämligen segt och slätstruket Reymers, som absolut, någonstans där inne, har vilja och kraft, men inte alls får fram det. Och nu mullras det i leden, "Vad händer, ska det vara så här? Har Sebbe tappat sin magiska kraft? Eller är månne vår höga press alldeles för lätt att forcera?"  -Njae, säger jag. Snarare har jag en teori om att vår formsvacka har sin grund i dåliga signaler från lagledningen. Och inte vilken lagledning som helst. Jag menar den allra allra högsta ledningen, nämligen Fredrik Löfdahl himself.

Detta är min hypotes: Hur ska vi få fram ett taggat och hårt jobbande lag, när lagledaren signalerar Julio Iglesias? Fredrik drog på sin favoritlåt på spotify efter föräldraträffen i torsdags, La Mer, framförd av vår latinske vän Julio, och plötsligt stod vuxna män och kvinnor med något rosigt och saligt i blickarna och började på allvar mässa om sångens kraft, om vågornas helande, om skymningen som smeker kinder och fan och hans moster. Jag är fullständigt övertygad om att detta plötsliga lycklighetspekoral spred sig i hemmen och fördes vidare till våra gossar. Hur annars att förklara deras gentila uppsyn, deras eleganta små bossanova-steg och deras varmt generösa uppförande? Blinkningarna med ena ögat, den smekande stämman? Ytterst trevligt, visst. Men inte på fotbollsplan!

Nej, nu krävs ändring. Föräldrar, ni måste inför kommande helg spela något annat! Det måste bli slut med Julio. Här följer instruktioner:

Föräldrar till målvakt skall spela Aretha Franklin. Störst, bäst och vackrast är den enda attityden som duger för en målis. 

Föräldrar till försvarare skall spela Joy Division. Hårt, regnigt, monotont. Men vackert i poetisk mening.

Föräldrar till mittfältare skall spela Teenage Fanclub. Det mest enkla och samtidigt det mest geniala.

Föräldrar till anfallare skall spela The Stone Roses. Burdusa, charmiga, briljanta, men framför allt, cocky så in i bängen.

Redan till helgen ser vi resultat. 
Mvh Rutan
Septembers första matchrapport
2018-09-05 16:00
Hej alla!

Septembers första matcher och vi jobbar vidare med försvarsarbetet. Undertecknad deltog inte i söndagsmatchen, men jag fick några mycket korta sms på eftermiddagen: "Storstryk. De var bra!". På måndagen berättade Folke mer utförligt hur motstånd pressade oss och att det kändes som de närapå var två mot en hela matchen. Och som lök på laxen, de hade en bjässe som gjorde precis vad han ville på plan. Inte nog med att han såg ut som en P19-spelare, han uppträdde som en också. Huga, stackars Reymers, såna dagar. Vi hoppar fram till måndagen istället.

Match mot Haninge. Visst, de gul-svarta såg vassa ut på uppvärmningen. Snabba övningar, stor målis. Men Reymers hade nåt svart i blicken denna afton, nåt jävlar anamma liksom. Kvällsmatch, dessutom. Fuktigt plan, glänsande boll och fyra skuggor runt spelarna. Sebbe fick tyst på gruppen och spände blicken hårt. "Hög press", sa han bara.

Och denna kväll var det vi som fick motstånd att känna det där Folke beskrev så bra. Pressen lyckades så bra att vi kan attackera det andra laget med två gossar mot en. Anfall lurar motstånd att ge bollen till en ledig back. Backen blir pressad och passar kompis. Två av våra är redan på den adressen och bollen är vår. Två noll till oss i halvtid och det var i underkant, vi borde ha gjort fler med lite normaltur (och med en normalduktig målis i andra laget, denna kille var riktigt mäktig faktiskt). Men viktigt att notera är att vi gör mål tack vare försvarsspelet. Det är fint, det.

Som sagt, jäkligt bra inställning hos killarna denna match. Haninge hade ett par snabba anfallare och några gånger kom de förbi vår press, men backar och målis hos oss var heroiska. Snabba, brytningssäkra och med märkligt fin tajming. Lite stökigare under andra halvlek, Haninge kom förbi oss oftare och till slut fick duktige Elias i målet kapitulera. Här skulle vi kunnat få mental pyspunka, vi minns ju matchen mot Gröndal då vi tappade allt, efter lysande inledning. Men just Gröndalsmatchen kanske gjorde att vi inte tappade denna match. Killarna slet ännu hårdare, tacklade ännu mer och brydde sig inte om stumma ben, detta skulle vi fasiken inte tappa. Och jisses vad härligt det lät när domaren blåste för full tid. Vinst med två ett för oss. Men dramat denna kväll hade bara börjat:

Vid utdelning av Gröna Kortet för respektive lag (ni vet, uppmärksammandet av den spelare som uppvisat bästa fair play-egenskaper) valde ledarna för Haninge nr 3 hos Reymers. Och det är ju Anders. "VA?!", utropade han förnärmat. Och för en sekund såg det ut som om Anders skulle ta det gröna kortet och köra ner det i halsen på Haninges ledare, Anders med sin jäkla inställning, alltid alltid 100% in i varje tackling, alltid alltid stenhård och aldrig aldrig nåt snack. Det ska aldrig vara kul att möta honom. Skulle HAN få det gröna kortet!? Reymers Leighton Baines? Det blev iskall stämning direkt. Fåglarna tystnade. Publiken drog efter andan. Tills Pelle räddade situationen, "...men jag har också nummer 3..." varpå Haninges ledare bekräftade att Pelle var rätt nr 3, Pelle hade tagit hand om en Haningekille som gjorde illa sig, superfint ju. Och även denna lilla anekdot illustrerar rätt väl hur det ska vara att möta Reymers, oavsett resultat. Vi vill att det andra laget ska säga "Jäklar, så jobbiga Reymers var...men schyssta ändå liksom...".

/Rutan