Hur helgen var? Jo, på lördagen var vi i Saltsjöbaden och kollade. Jäkla fint. Villorna ner mot vattnet, solen, syrenerna. Och i söndags kollade vi i Sollentuna. Lummigt och mysigt bland villaträdgårdarna. Röken från grillen, bestick och tallrikar på verandan. Om vi ska köpa kåk? Nope, men det är ofta kul att åka på bortamatcher, man får liksom en fin inblick i andra människors liv. Och denna helg for Reymers runt i tämligen flådiga områden, föräldrarna till hemmalagen hade piké, tunn täckjacksväst och shorts och de snackade i mobil, högt och mycket, fast det var helg. Bilarna var tvättade. Spelarna i Saltis och Sollentuna, liksom ledarna, var hur trevliga som helst och matcherna var städade.
Båda matcherna var rätt lika. Albert gör alla våra mål och målis- och försvarsgänget är väldigt jobbiga för andra laget att ha att göra med. Sekvensen från målvakt till back till mittfältskant, som ska gå så fort ju, går just fortare och bättre för varje vecka. Det är inte ofta vi fastnar i uppspelsfasen längre. Very good! Men nästa fas är knepigare. Att få riktig skjuts i anfallet, med ett mittfält som fyller på, som en ond våg bakifrån och en spetsanfallare, som just får vara spets, det har vi inte riktigt fått flyt i ännu. Avsluten blir lite för veka och ofarliga just nu. Anfallaren hos oss blir lite för ensam. Men då vet vi vad vi ska träna mer på och Sebbe har koll på läget.
Vinst med 2-1 mot Saltis och förlust med samma siffror i Sollentuna. Vi var banne mig bättre än Saltis, den vinsten var solklar. Mot Sollentuna tappade vi matchen under tio minuter i andra halvlek. Det var något som hände, vi fick inte kontroll på spelet plötsligt och sånt straffar sig. Och lika plötsligt tog vi tillbaka initiativet, men då var klockan för långt gången. Hade matchen varit fem minuter längre hade vi gjort minst ett mål till.
Avslutningsvis, Reymers föräldrar är otroliga! Under lördagsmorgonen får vi plötsligt tre återbud! På uppvärmningen
sms:ar Kasper att han kan delta. Då fräser Alberts mamma in till stan, hämtar upp en rufsig Kasper och fräser tillbaka till i stort sett när matchen startar. Fantastiskt! Och lite skumt. Vändan borde ha tagit 40 minuter och hon gjorde det på...25? Och Edwin kunde inte deltaga pga ömmande fot. Men pappa Jens kom på cykel, lika glad som vanligt, och höll ett anförande under samlingen innan kick-off, som uppenbarligen alla tog åt sig av, ropade "Heja Reymers!!!" när domaren blåste igång och så cyklade han hem. Och sen har vi Sten och Frank, som stod med cyklarna upp- och ner och mekade när jag gick till bilen för avfärd mot Sollentuna. "Inga problem, vi cyklar och tar pendeln, ses om 45", sa Sten och viftade med skiftnyckeln. En kvart senare får jag sms, "Hej, Frank glömde skorna, vi cyklar förbi Sollentuna Centrum och köper nya, inga problem, men vi blir lite sena". Och en kvart innan kick-off dyker de upp!
Och såklart alla andra föräldrar, som antingen skjutsar eller bara hänger med på matcherna och hejar och peppar, vecka efter vecka. Otroligt fint!
/Rutan
